Höstmorgon

En morgon i denna veckan möttes vi av ett oerhört vackert soldis på promenaden. Härligt att få börja dagen med en tur i den fina höstnaturen.

Sensommar

Här kommer ett livstecken i form av några bilder från förra helgens minisemester till Västkusten. Badbar temperatur fortfarande och ingen trängsel på stranden. Vide är ett riktigt blötdjur när han får chansen!

Badpremiär

Ikväll gjorde vi en mysig utflykt till sjön Mullten med vovvarna. Vi hittade en ljuvlig picknick-plats vid stranden och mumsade goda mackor i solnedgången medans hundarna roade sig kungligt i vattnet. Aila är ju väldigt förtjust i att bada och för Vide blev det premiärdopp i sjö. Det var dock väldigt långgrunt så några riktiga simtag fick vi inte se från Vides sida denna gång.

Fårpremiär

Nu har vi hämtat hem våra får! Det är fem lite äldre tackor och ett gulligt lamm vid namn Igor som har flyttat in i den stora, nybyggda hagen.





De verkade snabbt hemmastadda och satte igång att mumsa i sig av det nya späda gräset. De har dock mest velat hålla till i ena hörnet av hagen så igår tyckte vi att det var dags för dem att få se sig lite om. Morgan och jag tog med Vide i sele + lina och gav oss in i hagen. Himla kul hade vi och efter några försök hade vi lyckats få runt fåren på upptäckfärd. Vide höll sig ganska lugn, men var ändå klart intresserad av fåren. Det blev mest fösning (tror jag det heter) samt träning på att lyssna på kommandon med störning av fåren.





Det känns jättekul att ha fåren här, plättlätt att få till många träningstillfällen när man har dem så nära. Men nu skulle jag behöva gå en kurs för att lära mig mer om vallningsvärlden.

Snöglädje!

Helkul kursdag!

Idag har jag och Vide varit på tävlingslydnadskurs hos Maria Hagström. Det var första kurstillfället av åtta. Vi kommer att träffas en gång i månaden med uppehåll över sommaren. Bland deltagarna fanns 3 st border collie, 1 st aussie samt 1 st tollare med mattar.

Träningen känns verkligen jättebra så här långt och jag är supertaggad att fortsätta med sikte på att lära in moment med både bra "tryck" och precision. Därför är det jätteroligt att ha kommit med på den här kursen med chans till kontinuerlig uppföljning för att inte stagnera i träningen.

Maria är otroligt duktig och det är himla värdefullt att få hennes tips och kommentarer kring träningen.

Vide skötte sig fint idag och kunde koncentrera sig trots ny plats och nya människor och hundar. Vi körde en del fot-träning (ingångar + söka position) och stadga. Jag fick med mig massor av bra råd kring den fortsatta träningen och vet nu precis vad vi ska öva på tills nästa gång vi ses.

Med på kursen var även mina vänner Katarina med superduktiga och kvicka border collien Fixa och Emma med fartiga och positiva aussien Meg, vilka ses på bilderna nedan.

Socialministern

Vide lever fortfarande upp till smeknamnet han fick som liten valp; socialministern. Han är stormförtjust i människor och vill gärna få krypa upp i knät och bli gullad med på så många som möjligt. Efter jobbet stannade jag till vid järnvägsstationen i Hallsberg för att träna med lite störning. Så fort Vide kom in i vänthallen började svansen att gå som en propeller - fanns ju massa kul människor att hälsa på. Men han börjar så smått att lära sig att "skvallra" d.v.s. att ta kontakt med mig då han ser en annan människa, men mycket träning återstår. Vi övade också lite på att gå fint vid sidan då vi passerade förbi bänkarna med väntande tågresenärer och det gick riktigt bra efter ett tag.

På jobbet har han även fått smeknamnet "Houdini" pga att han utvecklat allt mer fiffiga sätt att ta sig ut genom grindarna på kontoret. Mycket roligare att leta rätt på någon att hälsa på i väntrummet tycker Vide, eller att leta rätt på mig för att se vad jag pysslar med :-)

Vasaloppssöndag

Vi startade denna goa söndag i soffan med frukost och spännande Vasaloppssändning. Fulla av inspiration gav vi oss sedan ut i skidspåren själva. Lanna golfbana hade finfina lagom kuperade spår. Solen sken och snön gnistrade - riktigt härligt!



Vide fick ömsom åka i ryggsäcken, ömsom springa med och han tyckte att det var toppen! Han höll sig riktigt lugn i väskan och Morgan fick extra träning med 11 kg plus på ryggen.





Hemma igen mumsade vi ugnspannkaka och kollade vallningsfilmer på Youtube (har ni inte sett LED-vallning från Wales har ni missat något!). Vide tog igen sig i den nya sköna skinnbädden.

Vide på pallen

Träningen med superpallen går bra :-) Vide lärde sig mycket snabbare än jag trodde rätt rörelse uppe på pallen, d.v.s. att flytta åt sidan med bakbenen. Nästa steg är sedan att fasa ut pallen och få fram samma rörelse utan hjälpmedlet. Här trodde jag att det skulle bli trickigt, men Vide överraskade mig igen med att förstå väldigt kvickt vad han skulle göra. Han kan nu kliva in i fotposition på det sätt som jag önskar - jag bara klickar, ler och njuter!

Vide 16 veckor

Idag fyller Vide Vipp 16 veckor, vilket betyder att han har bott hos oss i snart två månader nu (det känns som mycket längre tid). Vågen visade idag på 10,1 kg, mankhöjden har jag inte mätt än.

Han är en riktig drömhund! Härligt följsam, lekfull, social och gosig :-) Han är också en fröjd att träna med; kvick i kroppen, snabb i tanken och lätt att belöna.

Två lördagar i rad har vi varit på en mycket givande valpkurs hos Eva Bodfäldt. Med tanke på vädret har det varit toppen att vara i en jättebra inomhuslokal med helt halkfritt golv. Fokus har framförallt varit kontakt och följsamhet med/utan koppel men även hanteringsträning, passivitet, lek, handtarget, vänta/varsågod och inkallning. Det var ett mycket trevligt och brokigt kursgäng med mops, fransk bulldogg, irländsk setter, whippet (min kompis Annika med finfina Aldo), dvärgpinscher, cane corso och bichon frisé. Jag gillar verkligen Evas inställning till hundträning och hon är väldigt inspirerande att lyssna på! Så nu övar vi på bl a "skvallerträning" d.v.s. att Vide skall söka ögonkontakt med mig när han får syn på t.ex. en annan hund eller människa istället för att springa fram. Numera får Vide i stort sett ingen "gratis" mat i skål längre, utan jag har matportionerna med ut på promenader så att han får "tjäna" sin mat för olika prestationer.



Nästa kurs börjar i mars. Vi har till min stora lycka kommit med på Maria Hagströms "elitsatsning i tävlingslydnad". Som grädde på moset skall även mina vänner Katarina Carlsson Margell med border collie Fixa och Emma Thorslund Farhang med aussien Meg vara med. Det kommer att bli kanon!

Himmel så lärorikt

Nu har jag jobbat i tre veckor som färsking-veterinär och det är väldigt roligt och otroligt lärorikt. Att gå på föreläsningar i all ära, men det är nu när jag träffar patienter och djurägare och måste agera och ta beslut som jag lär mig på ett helt annat sätt. Under denna tid har jag klarat av saker som jag tvivlade på att jag skulle fixa. T.ex. har jag varit ute på min första kalvning på egen hand och dragit ut en kalv med kalvutdragare, sytt ihop vagina på en tacka med vaginalframfall samt sytt ihop ett långt sår i pannan på en häst. Som tur är har jag en jättesnäll och erfaren kollega att ringa när jag känner mig osäker, det är guld värt. För ibland är det riktigt nervöst att stå på helt egna ben och lita på sig själv. De allra flesta djurägare är också väldigt trevliga och förstående när jag kommer som ny veterinär. Det blir många givande möten och roliga samtal om djur.

Jag fick en kul kommentar i fredags. Pga av ett missförstånd hade en äldre kollega råkat ta in min patient (en hankatt som skulle kastreras, id-märkas och vaccineras) på sitt rum, varför jag fick gå och hämta kissen där och förklara misstaget för djurägaren. Hon utbrast då: "Är du också veterinär? Du som är så liten!". Jajemen, förklarade jag hurtigt (försökte i alla fall låta hurtig) och plockade upp kissen (som redan var sövd) under armen och travade bort till mitt rum med den något tveksamma djurägaren i släptåg). Jag förklarade att jag kastrerat flera hankatter innan (samtidigt som jag tänkte att måtte inget nu bara strula...) och pratade på med henne och hennes väninna om ditt och datt. Allt gick bra och jag kunde sedan le åt hennes inledande kommentar.

Så lite småljummen i kläderna har jag blivit under denna tid. Men jag inser också varje dag vad många utmaningar som ligger framför mig och vad mycket som finns kvar att lära. Fortsättning följer!

Helgjour från helvetet

Tro nu inte att jag inte tycker om mitt jobb, för det gör jag, alla gånger! Det är omväxlande, spännande, äventyrligt, givande och utmanande. Men denna helgjour har om inte knäckt mig helt, så i alla fall en smula. Hade jag inte varit så trött så hade jag skrivit om alla fall, men det får bli en annan gång...

Vide har också fått en rivstart på jobbet, på fotot poserar han vid veterinärbilen.

Arbetsliv

Nu har arbetslivet satt igång på riktigt och jag kan inte längre räkna mig som student, känns riktigt bra! Arbetsveckan har varit ganska lugn hittills. Jag har mestadels varit runt hos trevliga bönder med sjuka kor/kalvar. Veckan mest spännande fall så här långt är dock en ponny som hade satt i sig 25 kg kraftfoder. När jag kom ut till stallet mådde han bra, alla parametrar var normala (han var t.o.m. fortsatt hungrig). Men med så mycket foder i mag-/tarmkanalen finns dels risk för förstoppning, dels för bakterieöverväxt och ev. toxinproduktion som påverkar hästens allmäntillstånd (även fång kan uppstå). Jag hade ett liknande fall i julas då hästen mådde bra dag 1, sämre dag 2 och därefter bättre igen som väl var. I förebyggande syfte fick därför ponnyn vatten, glaubersalt och paraffinolja via sond i syfte att verka smörjande och laxerande. Vide var med och övervakade i boxen intill. Sedan fick han skutta runt i stallgången när jag skrev journal, tyckte han var toppen! Husse konstaterade snabbt att hela valpen luktade stall när vi kom hem, varför Vide under vissa protester hamnade i duschen. Men sedan kunde husse åter nöjt borra in näsan i pälsen och förkunna att han luktar ju sååå gott!

Vide har varit lätt att ha med i bilen, ligger på elektrisk värmdedyna med täcke när det är kallt. Jag försöker ta med honom ut så ofta jag kan. På kontoret har han utan framgång flirtat med Ella, portugisisk vattenhund. Han har även hunnit med att riva ned telefonsvararen, gnaga på kontorsstolarna och bajsa bredvid sofforna. Men däremellan charmar han personalen och en del djurägare som han har fått hälsa på. Idag har jag varit ledig och har varit ute och lekt mycket med Vide i snömängderna. Nu väntar helgjouren, vilket innebär en oviss väntan på eventuella akutfall.

Härliga vinterpromenader

Den här vintern är ju helt fantastisk! Visst, lite väl kallt emellanåt, men mycket hellre snö än regn och slask tycker jag. Vide älskar snön, han hoppar i snödrivor och gräver gångar i snön på gården. Lägger in några bilder nedan från härliga turer i vinterlandskapet! En bild på kuddmys blir det också.

Imorgon börjar jag jobba. Jag har fått ett 3 mån långt vikariat på distriktveterinärstationen i Hallsberg där jag jobbade i somras och i julas. Det ska bli jättekul och lärorikt, men jag är lite nervös. Det är mycket ansvar och jag vill så gärna klara allt och inte göra några tabbar. Som tur är har jag snälla och hjälpsamma kollegor. Vide får följa med mig på jobbet. Är jag inne på stationen (och har smådjur) så får han vara på kontoret med de andra och åker jag ute (på stordjursfall) så får han följa med mig i bilen. Det är en väldig förmån att kunna ha hunden med på jobbet och jag hoppas att det kommer att fungera bra. Vi har varit och hälsat på två gånger och det har gått fint. Jag lämnade Aila till mina föräldrar idag i någon veckas tid för att kunna fokusera helt på att "skola in" Vide på jobbet. Återkommer med rapport.

Träning med pallen

Träningen med superpallen går riktigt bra! Hade faktiskt aldrig kunnat drömma om att Vide skulle förstå så här snabbt. Men det är väl som de säger; bc:s är lite smartare :-) Ett litet bekymmer dock, som jag inte riktigt vet än hur jag ska tackla. Ibland blir Vide så ivrig att han gnäller när vi tränar. Jag försöker att inte gå för fort fram och köra jättekorta pass (han är ju så liten) så att han inte ska bli osäker och frustrerad. Vi får se hur det utvecklar sig, vill ju "mota Olle i grind".

På promenad i "stan"

Jag passade på att ta en liten tur in till Fjugesta för att träna Vide att gå i koppel i eftermiddags. Det blir inte så mycket av den varan hemmavid, oftast går han lös och tar vi en sväng längs byvägen på kvällen i koppel så är Aila med. Och det är för bökigt att träna gå fint i koppel med två hundar att hålla reda på tycker jag. På hemmaplan träffar vi nästan aldrig någon på promenaderna heller. Det kan vara ganska skönt, men ger inga tillfällen att träna med störning av människor och hundar.

Så jag utrustade mig med en portion av Vides mat i fickan, klickern i högsta hugg och så gav vi oss av.

Jag hade bestämt mig för att klicka varje gång som Vide självmant tog kontakt samt stanna varje gång som kopplet sträcktes. Och han var med på noterna så jag fick många tilfällen att belöna, det kändes jättebra. :-) Detta ska vi göra många fler gånger!

Träningsfilmer

Tjohoo, det är så roligt att träna hund! Här kommer några filmer som visar en del av det jag och Vide har pysslat med hittills. Ska skriva lite om träningen en annan dag.

Super-pallen

Vi var på IKEA på jakt efter (bl a) material till super-pallen igår. Och i eftermiddags har jag tillverkat det fiffiga träningsredskapet med hjälp av värmeljusförpackning, kartong, konstgräs och silvertejp - blev jättebra :-)

Med super-pallens hjälp ska Vide och jag få till supersnygga fotingångar är tanken! Syftet med pallen är att Vide ska få till en bra teknik med bakdelen när han flyttar in sig i fotposition. Han ska aktivt använda bakbenen för att rätta in sig vid sidan, så att positionen blir så rak som möjligt.

Det kanske låter lite kryptiskt för er som inte provat detta förut. Enkelt beskrivet så ska han kliva upp på pallen med framtassarna och sedan kliva åt sidan med baktassarna i en snurrande rörelse. I förlängningen tar man sedan bort pallen och - ta da - Vide ska kunna röra sig likadant utan pall. Denna kluriga träningsmetod är påhittad av någon Canis-tränare som jag inte minns namnet på och brukar fungera jättebra på de flesta hundar.

Efter första träningspasset kan nu Vide kliva upp på pallen med båda framtassarna. Ska försöka filma när vi kommit lite längre så får ni se hur det ser ut.

Motorhelg

Helgens miljöträning har gått i motorernas tecken. I lördags var vi och tittade på ett mopperace (i höst vill jag vara med!) och idag har jag och Vide varit och hejat på husse som kört endurotävling. Mycket intryck blir det för en liten valp, men jag är väldigt nöjd med hur Vide tar det. Han är lugn och trygg för det mesta och fortfarande väldigt glad i människor, särskilt barn. Idag hoppade han upp i famnen på Wilma, 3 år när hon satt i pulkan och fick åka med en bit. Ljudet från motorcyklarna tycks inte bekomma honom, men mopparnas ettrigt knattrande motorer tyckte han lät lite otäckt.

Aila är fortsatt väldigt tolerant mot Vide, idag låg de till och med och bet på samma ben i var sin ände (se nedan). Ute är det full fart för det mesta. Vide har hittat ett gömställe under några blomlådor där inte Aila kommer åt. Han sticker ut och ger henne ett tjuvnyp då och då och så fort in under lådorna igen (se bild nedan).

Lägger in två bilder från förra helgens examen också.

Ofattbart och väldigt sorgligt

Vides kullsyster Kim har fått lämna jordelivet idag. Det känns helt ofattbart hemskt och går inte att låta bli att tänka VARFÖR detta skulle behöva hända. Söta, pigga och levnadsglada Kim fick sluta sina dagar alldeles på tok för tidigt då hon har drabbats av en tillväxtrubbning som gjort att hennes ena armbåge har utvecklats fel och leden aldrig skulle kunna komma att fungera normalt. Det fanns ingenting att göra och hade heller inte kunnat förhindras, det var en extrem och fruktansvärd otur och orsaken är troligen någon form av yttre trauma.

Jag känner verkligen med Sandra och Rikard, Kims matte och husse. Det de nu måste gå igenom måste vara helt fruktansvärt. Mina allra varmaste tankar går till er och lillmatte Celine.

Hemma i Västanby

Det har varit en hektisk men helt fantastisk helg med examen och sagolik bal på Uppsala slott. Vide var hos bästa hundvakten Katarina och har haft helkul med mycket bus och lek. När jag hämtade honom på söndagen hade jag min tollartik Aila med mig. De hade inte träffat varandra ännu, då jag lejde bort henne till mina föräldrar de två första veckorna för att kunna fokusera helt på lilleman.

Lite nervös var jag allt, då Aila inte alltid har ett gott öga till valpar. Aila har dock alltid tyckt väldigt bra om Katarinas hundar som valpar, så vi tänkte att "vibbarna" borde vara bra om de fick hälsa i Katarinas trädgård, bra med neutral mark också.

Och nervositeten visade sig lyckligtvis vara onödig, då både Aila och Vide skötte sig finfint! Vide var lite försiktig till en början, men morskade på sig efter hand då han märkte att Aila var snäll. Himla skönt!

Efter ett stopp hos mina föräldrar där de fick hälsa lite mer och lekte och trivdes ihop så fortsatte färden till det nya permanenta hemmet i Västanby. Även här har allt gått jättebra, de leker och busar ute på gården och har kul ihop på promenader. Och när Aila tycker att Vide blir lite för på, så lyssnar han när hon säger ifrån. Känns jättekul att de gillar varandra så bra! Bilder kommer när datorsladden återfunnits efter flytten.

Sista Uppsalaveckan!

Första veckan med Vide bodde vi hos min kille Morgan på landet utanför Fjugesta (Närke). Det är verkligen ett toppenställe att bo på med naturen inpå knuten! Dessutom finns det plats för några får som ska flytta in senare i vår är det tänkt :-) På söndag flyttar jag dit på riktigt (jippi!) efter att ha veckopendlat till skolan i Uppsala sedan 1,5 år tillbaka.

Denna vecka är sista veckan på min utbildning (känns helt fantastiskt bra, men lite svårt att fatta) och därför har Vide och jag varit i Uppsala sen i måndags. Här bor vi i kollektiv (stort hus med 8 personer) och det har Vide gillat - många som vill hälsa på söt valp!

Mycket socialträning blir det också när jag tagit med Vide till skolan - inte många veterinärstudenter som kan motstå honom :-) Då det varit högt närvarokrav har jag fått pussla med olika valpvakter och ibland fått ta med honom på föreläsningar. Det har gått jättebra (se bildbevis nedan), han har härligt lätt för att koppla av, väldigt skönt.

Miljöträningen har vi också fortsatt med. Igår "gjorde" vi Stockholm och besökte bl a T-centralen, Sergels Torg, Gallerian. Han tar det på bästa sätt tycker jag - vill hälsa på (helst alla) människor och travar glatt på, på olika underlag. Är så himla skönt att han inte stressar upp sig. När vi satt och väntade på min pappa utanför tunnelbanespärrarna la han sig ner och spanade på allt folk som hastade förbi. Provade även ett litet träningspass med musmattan (tasstarget) på Centralstationen och han jobbade lika fint som hemma *glad matte!*

Idag fortsatte miljöträningen i Uppsala då jag var tvungen att besöka banken fick han helt enkelt följa med in och inte heller det var några problem. Bäst med Uppsala enligt Vide var nog alla duvor och änder - dem ville han titta länge på.

Ikväll fick vi besök av min kompis Emma Berg och hennes hundar; Zappa, 8 år och Deia, 9 veckor. Vide har tidigare varit lite försiktig då han mött andra hundar men nu fick han ju chansen att träffa någon som var mindre än honom själv (Deia endast 2,1 kg lätt så Vide såg helt plötsligt STOR ut). Livat var det och kul hade de!

Seglinges Vide

Seglinges Vide heter han, och är världens goaste valp! Det har nu gått en och en halv vecka sedan jag hämtade honom hos uppfödaren Eva Karlsson och under den tiden har vi lärt känna varandra ganska bra. Vi har ägnat oss en hel del åt miljö- och socialträning samt lek och lite träning. Miljöträningen går jättebra, han är orädd och framåt och är väldigt glad i folk! Här är lite bilder som visar några av de ställen vi har besökt: