Himmel så lärorikt

Nu har jag jobbat i tre veckor som färsking-veterinär och det är väldigt roligt och otroligt lärorikt. Att gå på föreläsningar i all ära, men det är nu när jag träffar patienter och djurägare och måste agera och ta beslut som jag lär mig på ett helt annat sätt. Under denna tid har jag klarat av saker som jag tvivlade på att jag skulle fixa. T.ex. har jag varit ute på min första kalvning på egen hand och dragit ut en kalv med kalvutdragare, sytt ihop vagina på en tacka med vaginalframfall samt sytt ihop ett långt sår i pannan på en häst. Som tur är har jag en jättesnäll och erfaren kollega att ringa när jag känner mig osäker, det är guld värt. För ibland är det riktigt nervöst att stå på helt egna ben och lita på sig själv. De allra flesta djurägare är också väldigt trevliga och förstående när jag kommer som ny veterinär. Det blir många givande möten och roliga samtal om djur.

Jag fick en kul kommentar i fredags. Pga av ett missförstånd hade en äldre kollega råkat ta in min patient (en hankatt som skulle kastreras, id-märkas och vaccineras) på sitt rum, varför jag fick gå och hämta kissen där och förklara misstaget för djurägaren. Hon utbrast då: "Är du också veterinär? Du som är så liten!". Jajemen, förklarade jag hurtigt (försökte i alla fall låta hurtig) och plockade upp kissen (som redan var sövd) under armen och travade bort till mitt rum med den något tveksamma djurägaren i släptåg). Jag förklarade att jag kastrerat flera hankatter innan (samtidigt som jag tänkte att måtte inget nu bara strula...) och pratade på med henne och hennes väninna om ditt och datt. Allt gick bra och jag kunde sedan le åt hennes inledande kommentar.

Så lite småljummen i kläderna har jag blivit under denna tid. Men jag inser också varje dag vad många utmaningar som ligger framför mig och vad mycket som finns kvar att lära. Fortsättning följer!