Vide på pallen

Träningen med superpallen går bra :-) Vide lärde sig mycket snabbare än jag trodde rätt rörelse uppe på pallen, d.v.s. att flytta åt sidan med bakbenen. Nästa steg är sedan att fasa ut pallen och få fram samma rörelse utan hjälpmedlet. Här trodde jag att det skulle bli trickigt, men Vide överraskade mig igen med att förstå väldigt kvickt vad han skulle göra. Han kan nu kliva in i fotposition på det sätt som jag önskar - jag bara klickar, ler och njuter!

Vide 16 veckor

Idag fyller Vide Vipp 16 veckor, vilket betyder att han har bott hos oss i snart två månader nu (det känns som mycket längre tid). Vågen visade idag på 10,1 kg, mankhöjden har jag inte mätt än.

Han är en riktig drömhund! Härligt följsam, lekfull, social och gosig :-) Han är också en fröjd att träna med; kvick i kroppen, snabb i tanken och lätt att belöna.

Två lördagar i rad har vi varit på en mycket givande valpkurs hos Eva Bodfäldt. Med tanke på vädret har det varit toppen att vara i en jättebra inomhuslokal med helt halkfritt golv. Fokus har framförallt varit kontakt och följsamhet med/utan koppel men även hanteringsträning, passivitet, lek, handtarget, vänta/varsågod och inkallning. Det var ett mycket trevligt och brokigt kursgäng med mops, fransk bulldogg, irländsk setter, whippet (min kompis Annika med finfina Aldo), dvärgpinscher, cane corso och bichon frisé. Jag gillar verkligen Evas inställning till hundträning och hon är väldigt inspirerande att lyssna på! Så nu övar vi på bl a "skvallerträning" d.v.s. att Vide skall söka ögonkontakt med mig när han får syn på t.ex. en annan hund eller människa istället för att springa fram. Numera får Vide i stort sett ingen "gratis" mat i skål längre, utan jag har matportionerna med ut på promenader så att han får "tjäna" sin mat för olika prestationer.



Nästa kurs börjar i mars. Vi har till min stora lycka kommit med på Maria Hagströms "elitsatsning i tävlingslydnad". Som grädde på moset skall även mina vänner Katarina Carlsson Margell med border collie Fixa och Emma Thorslund Farhang med aussien Meg vara med. Det kommer att bli kanon!

Himmel så lärorikt

Nu har jag jobbat i tre veckor som färsking-veterinär och det är väldigt roligt och otroligt lärorikt. Att gå på föreläsningar i all ära, men det är nu när jag träffar patienter och djurägare och måste agera och ta beslut som jag lär mig på ett helt annat sätt. Under denna tid har jag klarat av saker som jag tvivlade på att jag skulle fixa. T.ex. har jag varit ute på min första kalvning på egen hand och dragit ut en kalv med kalvutdragare, sytt ihop vagina på en tacka med vaginalframfall samt sytt ihop ett långt sår i pannan på en häst. Som tur är har jag en jättesnäll och erfaren kollega att ringa när jag känner mig osäker, det är guld värt. För ibland är det riktigt nervöst att stå på helt egna ben och lita på sig själv. De allra flesta djurägare är också väldigt trevliga och förstående när jag kommer som ny veterinär. Det blir många givande möten och roliga samtal om djur.

Jag fick en kul kommentar i fredags. Pga av ett missförstånd hade en äldre kollega råkat ta in min patient (en hankatt som skulle kastreras, id-märkas och vaccineras) på sitt rum, varför jag fick gå och hämta kissen där och förklara misstaget för djurägaren. Hon utbrast då: "Är du också veterinär? Du som är så liten!". Jajemen, förklarade jag hurtigt (försökte i alla fall låta hurtig) och plockade upp kissen (som redan var sövd) under armen och travade bort till mitt rum med den något tveksamma djurägaren i släptåg). Jag förklarade att jag kastrerat flera hankatter innan (samtidigt som jag tänkte att måtte inget nu bara strula...) och pratade på med henne och hennes väninna om ditt och datt. Allt gick bra och jag kunde sedan le åt hennes inledande kommentar.

Så lite småljummen i kläderna har jag blivit under denna tid. Men jag inser också varje dag vad många utmaningar som ligger framför mig och vad mycket som finns kvar att lära. Fortsättning följer!

Helgjour från helvetet

Tro nu inte att jag inte tycker om mitt jobb, för det gör jag, alla gånger! Det är omväxlande, spännande, äventyrligt, givande och utmanande. Men denna helgjour har om inte knäckt mig helt, så i alla fall en smula. Hade jag inte varit så trött så hade jag skrivit om alla fall, men det får bli en annan gång...

Vide har också fått en rivstart på jobbet, på fotot poserar han vid veterinärbilen.

Arbetsliv

Nu har arbetslivet satt igång på riktigt och jag kan inte längre räkna mig som student, känns riktigt bra! Arbetsveckan har varit ganska lugn hittills. Jag har mestadels varit runt hos trevliga bönder med sjuka kor/kalvar. Veckan mest spännande fall så här långt är dock en ponny som hade satt i sig 25 kg kraftfoder. När jag kom ut till stallet mådde han bra, alla parametrar var normala (han var t.o.m. fortsatt hungrig). Men med så mycket foder i mag-/tarmkanalen finns dels risk för förstoppning, dels för bakterieöverväxt och ev. toxinproduktion som påverkar hästens allmäntillstånd (även fång kan uppstå). Jag hade ett liknande fall i julas då hästen mådde bra dag 1, sämre dag 2 och därefter bättre igen som väl var. I förebyggande syfte fick därför ponnyn vatten, glaubersalt och paraffinolja via sond i syfte att verka smörjande och laxerande. Vide var med och övervakade i boxen intill. Sedan fick han skutta runt i stallgången när jag skrev journal, tyckte han var toppen! Husse konstaterade snabbt att hela valpen luktade stall när vi kom hem, varför Vide under vissa protester hamnade i duschen. Men sedan kunde husse åter nöjt borra in näsan i pälsen och förkunna att han luktar ju sååå gott!

Vide har varit lätt att ha med i bilen, ligger på elektrisk värmdedyna med täcke när det är kallt. Jag försöker ta med honom ut så ofta jag kan. På kontoret har han utan framgång flirtat med Ella, portugisisk vattenhund. Han har även hunnit med att riva ned telefonsvararen, gnaga på kontorsstolarna och bajsa bredvid sofforna. Men däremellan charmar han personalen och en del djurägare som han har fått hälsa på. Idag har jag varit ledig och har varit ute och lekt mycket med Vide i snömängderna. Nu väntar helgjouren, vilket innebär en oviss väntan på eventuella akutfall.